”På hösten faller löven för att kunna bli gröna igen nästa år, på vinter dör gräset för att kunna växa på nytt, på våren växer blommorna för att kunna pynta vår jord och visar upp nytt liv, och på sommaren förändrar det mesta till det goda och vackra”

Mer än en månad har jag avstått från att blogga, dels för att jag njöt av sommaren med små resor här och där, plantering och gräs klippanden, dels för att jag var för svagt att hantera olika situationer och förändringar som hänt hos mig.

Sonen och v a l e t han tog
Frågan är fortfarande obesvarat när mellersta sonen plötsligt ville och bestämde sig för att bosatta hos sin Far. Han vill komma och hälsa på oss och syrran när som helst han kan, menar han.

Han går på första året nu på Gymnasiet med inriktning Teknik och enlig honom, med tanke på att hans Far är kunnigt inom det området så tror han att det blir lättare att få hjälp för sina läxor.

Morsan förstår honom på ett sätt och inte på annat. Men igår kom han och hälsade på oss, åt middag, duschade och hjälpte sin lilabror, vara här några timmar men han stannade inte över helgen …

Jag åkte och lämnade honom nyss tillbaka till sin Fars hus och försökte förstå det hela situationen. Jag älskar honom och vill honom det bästa och försöker se mer på det positiva sidan över the negativa. Hoppas på att han kommer att komma ur gymnasiet med ett toppen bra betyg/resultat i handen… om cirka tre år.

Ändra fokus
Orken tog nästan slut med tanke på hur jag mådde pga. F (sonen), men jag bestämde mig för att vara en starkare Morsa så att jag våga möta distans utbildningen på ett ganska bra start. Den 23 augusti började min utbildning TRAC – Travel & Tourism (resekonsult) och var på plats i Uppsala för första träffen.

Sedan dess… höll utbildningen på distans med allt vad de innebär. Kurs uppgifterna gör mig fokusera på annat än på F.

Jag är tacksamt för att han fortsätter uppdatera mig vad som händer i skolan, vad som händer honom, lyssna på mig att ta Corona vaccinen 2x och hälsar på mig åtminstone en gång i veckan. Även om morsansliv inte längre är detsamma utan hans närvaro men jag fortfarande ser ljuset i tunneln.

Känslor som Morsorna har till sina barn, glädjen och sorg kan inga människor i världen förstår. Stänger ”boken” nu med lite våt i kinden – saknaden till honom är så enormt …

_{Missing pieces …}