Hej på er, jag vill dela med mig berättelser om min dotter ”ploppen”

Som mamma och som alla vet, att mammor är ”gjorda” för att vara oroliga för sina barn osvsett om de är bara några timmar gamla eller fullvuxna. Min dotter var den som var mjuk och känslig och vågade inte säga så mycket eller säga nej till andra. Hon hängde med skolkompisar lite överallt.

Ett längre tag var jag oroligt när jag till slut insåg att hennes skolbetyg var sämre och sämre eller nästan på gränsen att vara IG. Vi hade ett par gånger möten med lärare i skolan för att kunna hitta en lösning och hjälpa henne på traven mot ett bättre studiresultat.

Till sist när hon gick på åttan hände det grejer. Hon blev mer motiverad i sina studier, egnade mer tid i sina skolarbeten, tog moped körkort, mm. I nian kunde hon bevisa mig och sig själv sitt goda resultat och fick sitt allra första Stipendium som bellönade hennes hård arbete i skolan.

Idag går hon på tredje året i gymnasiet. Hon är nu mer mogen tror jag, mål medveten om vad hon ska eller inte göra i framtiden och vågar ta nya utmaningar.

Några dagar sedan fick hon Körkort vid första försök på både uppkörning och teoriprov. Och mamma är då stoltast än någonsin. Jag vet att hon är nu myndigt och kan klara sig själv för det mesta men jag vill alltid kalla henne min ”plopp” i mitt